Satan att man skall behöva bli besviken till och med på sin fördelsedag. Det borde väl vara en dag om året i alla fall när man inte behövde bli förbannad, sårad eller allmänt nertrampad. I alla fall en dag om året då man blir ihågkommen åtminstone av dem man umgås med, och det är väl fan inte så många jag umgås med heller.
Eller igågkommen och ihågkommen, troligtvis skiter endel väl i att säga grattis, och det är ju om möjligt ännu sämre stil. Det lite roliga är dock att om man konfronterade dessa personer skulle jag väl få standardsvaret "varför tar du åt dig?" eller något i den stilen. "Man kan väl inte komma ihåg allt", "Jag hade för mycket att göra" "Hunden sket i min sko" osv osv. Dessutom är det ju fruktansvärt naivt av mig att överhuvudtaget förvänta mig att någon skulle höra av sig eller hur. nu när jag ironiserar skall jag kanske passa på att säga att Sara faktist håller stil och klass och skrev ett grattis.
Jag menar, man behöver ju inte ens prata med varandra för att skicka en födelsedagshälsning, om det nu är det man försöker undvika. Så... hur j*vla svårt kan det vara?
Nästa år fyller jag tant så ni kan ju pricka in det i kalendern redan nu. Tack.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment